Film vs Bok

Start:
Filmen inleds med att Bruno och hans vänner springer på gatorna i Berlin och leker flygplan. Man ser att dom springer förbi dom finna kvarteren och även de "sämre" kvarteren. Man ser soldater som håller ordning på gatorna och man ser judar som blir tillfångatagna av soldaterna. Man får även se att Maria som putsar bestick inför den sista festen dom ska ha innan dem flyttar. Festen är till Bruno pappa eftersom han har fått en viktigare roll i armen. Man får också se att Bruno leker krig med sina vänner en sista gång innan han ska flytta. Denna scen slutar med att dem åker bil till sitt nya hem.  

Slut: Bruno och Shmuel har gjort upp en plan. Planen går ut på att Bruno ska klä ut sig till en jude med en randig pyjamas som Shmuel ska ha fixat fram åt honom. Bruno ska också hjälpa Shmuel att hitta hans pappa. 
Bruno lyckas gräva sig under stängslet och kryper så småningom under med sin förklädnad. Dom börjar att leta efter Shmuels pappa i en av barackerna. Men väl inne baracken så kommer ett gäng soldater som ber dom att gå ut ur baracken och marschera mot ett annat ställe. Dom marscherar mot en gasdusch. Bruno och Shmuel blir då gasade till döds.
Brunos familj upptäcker efter ett tag att Bruno är försvunnen och dom börjar leta. Dom upptäcker att Bruno på något sätt kommit in på andra sidan av stängslet. Scenen slutar med att familjen förstår att Bruno är död.

Jag har fått en uppfattning om hur jag tror att personerna i boken ser ut och hur dem är. I boken framkom det att Gretel var mycket taskigare i än vad hon är i filmen. Jag tycker även att pappan verkar mer sur och bestämd i boken, Maria tycker jag är mer tillbakadragen i boken och vågar knappt prata med Bruno och Mamman är mer ledsen. Farmodern hade jag ungefär samma uppfattning om som det framkom i filmen. Löjtnant Kotler var mycket hårdare och bestämd i boken och Herr Litz uppfattade jag på samma sätt som det framkom i filmen. Det samma gäller även med Pavel.


I boken är Bruno mycket mer ovetande än i filmen. I filmen får Bruno reda på sanningen genom Gretel och Herr Lizt. Men när Bruno är innanför stängslet tycker jag att han får reda på sanningen om hur det egentligen är.   

Miljön i filmen är både hemsk, vacker och "gammal"
Det som är hemskt är att man kan se skorstenarna och den hemska rök som kommer från dem. Det vackra är skogen man får se när Bruno är på väg till Shmuel och det gamla är det stora huset och inredning etc. 

Jag tycker att boken var mycket bättre än filmen. När man läser en bok så bygger man upp en egen fantasi om hur man tror att saker och ting är. Man får även en mer detaljerad omgivning. I boken fick man reda på allt genom Brunos perspektiv, om hur han uppfattade olika saker. I filmen fick vi se allt från vårt perspektiv och jag tycker att det då blev lite tråkigare.
En annan sak med boken som jag tycker om är att man nästan börjar känna familjen.. Om hur det är och om hur alla mår, detaljer som gör läsningen intressant och levande.  

Bruno uppfattade allt så mycket större i boken och hans egna funderingar och ord fick mig att tycka att Bruno var lite dum. Men när jag såg filmen förstod jag att det inte var så konstigt att han inte visste så mycket om judar och om allt det som händer runt omkring han. Med detta vill jag säga att det är positivt. Man får ett annat perspektiv om hur det egentligen var.      

Men en sak som jag inte gillade med filmen var att dem använde inte vissa saker från boken som jag tycker är viktiga. T:ex att när Gretel fick löss i sitt hår och att man då rakade av håret på Bruno så han inte heller skulle få det. Detta är ett viktigt stycke i boken pga av att det underlättade för Bruno att "se" ut som jude. En annan sak är att i boken var Maria mer tillbaka dragen men i filmen är hon pratsam och glad. Det är små saker som ändrar ens uppfattning om hur allting är.

Barndomen mäts i ljud, och lukter och synupplevelser tills förnuftets mörkertimme börjar växa.
Det citat som står ovan får mig att börja tänka på att man åldras, att man blir vuxen.
Men i filmen tror jag att dom menar att: Bruno uppfattar allting från sitt perspektiv, så som de flesta barn gör. Men när uppfattningen om allt börjar ändras och sanningen börjar komma fram, att mörkertimmen då börjar växa.

Temat i filmen respektive boken är om hur det var under andra världskriget. Jag tror att budskapet är att man ska förstå hur det var i Auschwitz och hur allmänheten reagerade, om hur det gick till.    

Jag läste boken när jag var yngre och då fick jag aldrig känslan att Bruno var dum eller väldigt ovetande. Jag hade lite mer kunskap om vad som hände men inte alls den kunskap som jag har idag. Jag tycker att boken är en bra barnbok och att yngre barn bör läsa den. Nu när jag är äldre tycker jag fortfarande att boken är bra men inte alls på samma sett som då.
Det är femtonårsgräns på filmen vilket jag tycker är lite strängt. Det förekommer scener i filmen som är lite otäcka men inte så otäcka att jag tycker det ska vara femtonårsgräns på filmen.  

Recensentens åsikt. 
(Boken) Svd.
Skildringen är fiktiv. Men genom att steg för steg leda oss till alltmer skakande upptäckter lyckas Boyne suggerera fram en stämning av hopplöshet och skräck, väl så stark som de överlevandes historier.

Denna resserent verkade gilla boken, precis som jag! Att den steg för steg blev mer och mer intressant. Men recensenten tyckte inte att boken skulle vara en barnbok, men det tycker jag. Jag tycker att det är viktigt att man som barn läser denna bok och lär sig historia som är skriven på detta sett. Man får en inblick om hur det var på den tiden och man får reda på de hemska saker som föregick.

Recensentens åsikt. 
(Boken) Bokhora 
Boken känns annorlunda och ny pga det här greppet. Den är lättläst, och såklart både gripande och upprörande med den naiva Bruno. Perfekt för klassläsning för högstadiet som sagt.
Även denna recensent tycker att Boken är en bok för äldre läsare. Men som jag sa innan så håller jag inte med. Boken är skriven på ett annorlunda och gripande sätt vilket jag tycker är intressant och bra. 



Recensentens åsikt. 
(Filmen) tv4
Pojken I Randig Pyjamas är en liten film som ställer de stora frågorna och man bär med sig den långt efter det att eftertexterna slutat rulla. Kort sagt är den det bästa och mest nödvändiga man kan se på bio just nu! Betyg 5 solar.






Denna recensent tycker att filmen är mycket bra och det absolut de nödvändigaste man kan se på bio just nu. Jag tycker inte att filmen var lika bra som boken men det beror förmodligen på att jag har läst boken innan. Men om jag skulle bortse från boken så tycker jag absolut att det är en mycket bra film.  
Det finns mycket att prata och diskutera om denna film vilket jag tycker är mycket positivt.